Gäddmete - en av vintern och vårens höjdpunkter

Hallå!

Under november/december till mars, eventuellt tidig april brukar jag fiska en hel del gädda. Eftersom jag tycker att jerkfisket och spinnfisket både är tröttsamt och ganska tråkigt så är det mete som jag praktiserar. Jag fiskar gädda nästa enbart denna tid på året, detta då de är i bäst kondition då och jag är alltid ute efter stora gäddor när jag fiskar gädda. Att fiska gädda för att ha ett bra mängdfiske attraherar inte mig.

Jag kommer här att beskriva hur jag fiskar gäddan. Riggar, platsval, och tid är aspekter som jag kommer att ta upp. Det jag tar upp här är ingen sanning och givetvis varierar fiskemetod, strategi, tid etc. från plats till plats. Mina erfarenheter är som sagt mina och utgår från mitt fiske, val av plats, metod och bete. Eftersom jag oftast fiskar gädda i ett fåtal vatten i min närhet så är det utifrån dessa vatten som jag beskriver gäddfisket. I framtiden kanske jag rent av kommer att revidera dessa erfarenheter, teorier och i vissa fall "sanningar" som jag tror på då jag fått än fler erfarenheter att reflektera och teoretisera kring:)

Platsval

Denna tid på året så söker jag oftast gäddan i åar och då i dessas bakvatten eller lugnare partier. Även små, men viktiga, "strömskydd" i form av ett nerfallet träd, inbuktning i strandbrinken, bakom växtpartier och djuphålor är heta platser att söka fisken på. Fisket är för det mesta ganska trögt vid denna tid, men man kan belönas med fiskar i bra format med grym kondition. Ett vanligt fenomen som jag upptäckt vid ett flertal tillfällen är att fisken kan stå väldigt koncentrerat på små ytor när vattnet är kallt och framförallt när det närmar sig leken. Jag antar att det är för att de helt enkelt vill stå på bra ståndplatser och att det inte kryllar av sådana i åarna. Detta kan leda till att det helt plötsligt kan bli korta men intensiva huggsexor. Ofta infaller aktivitetsperioderna i gryningen och under eftermiddagen, alla fall där jag fiskar. Anledningen till detta, tror jag, är att på morgonen triggas fisken av det första jaktljuset och att det på eftermiddagen är att vattnet värmts upp något och detta gör fisken mer aktiv och benägen att söka föda.

Eftersom många av fiskeplatserna är nära strandbrinken så går jag alltid väldigt försiktigt fram till fiskeplatsen. Jag undviker att göra mycket väsen av mig och klampar inte runt på fiskeplatsen. Det har hänt mer än en gång att jag sett fiskar skjuta iväg som torpeder när jag närmat mig vattnet oförsiktigt. Vibrationerna i strandbrinken kan man känna tydligt själv om man sitter ner och någon går runt på fiskeplatsen. Tänk då hur dessa fortplantar sig i vatten som har en ännu bättre förmåga än exempelvis luft att förmedla ljudvågor.

Tid

Jag brukar som sagt fiska gädda under de första månaderna av året. Ibland hindrar isen mitt fiske och ibland är det för högt vatten i åarna på grund av snösmältning. Jag tycker det är riktigt hett att fiska då ån går från högt grumligt vatten till ett mer normalt vattenstånd med klarare vatten. Bra är även när det har varit ett jämt flöde en längre tid och sikten i vattnet är god. Jag är av övertygelsen att gäddan helt enkelt inte jagar när det är högt, strömt och grumligt vatten. Då tror jag att de står och trycker vid någon skyddad plats. Att det dessutom är grumligt tror jag inte gör saken bättre då dessa fiskar, enligt mig, primärt jagar med synen. Men givetvis går det att få fisk vid grumligt vatten också. Gäddan har trots allt både sidolinjen, hörsel och luktsinnet att ta hjälp av vid jakt. Även mildare perioder med gråmulet väder anses som bra. Jag håller med till viss del. Men jag har haft riktigt bra fiske vid kalla klara vinterdagar med solsken. Då har det dock varit på eftermiddagen som fisket varit hett. Detta tror jag för att gäddan stått och värmt upp sig på lämplig plats och fått sug efter käk.

Vilken tid som är bäst under dagen varierar lite med vädret och hur långt året lidit. I januari har jag haft bäst fiske vid lunch och eftermiddag. Antar att det är varmast då och att jaktljuset är bäst vid lunchtid. Tvärtemot vad många gäddfiskare som fiskar i skärgårdar och sjöar säger så gillar jag som sagt att det är klart och solsken så tidigt på året. Solen värmer lite då och fisken drar väl nytta av detta.

Mitt gädd-PB på 15100 gram

Trevlig knubbis, cirka fem kilo.

Riggar

När och då fåtal gånger jag fiskar från båt så fiskar jag med ett klassiskt flötmetetackel. Detta är tämligen basic. Lämpligt gäddflöte som är blyat så att det inte ligger precis med toppen över ytan och en tandemkroktafs där betesfisken apteras. Annars är det oftast bottenmete som jag bedriver. Då kör jag med "sunken float pater noster" som engelsmännen kallar det. På klarspråk är detta ett paternoster-tackel där betesfisken tvingas upp från botten med hjälp av ett flöte. Givetvis är där andra saker som avviker från ett vanligt paternoster, och jag kommer nu att beskriva hur jag konstruerar ett sådant tackel.

Ett schematisk bild på hur ett sunken float pater noster tackel ser ut. (bilden lånad av: http://www.customrigz.co.uk)

Grunden till tacklet är flötet med en så kallad uptrace. Uptrace är egentligen bara en övertafs, vilket måste vara med om gäddan tar betet underifrån och genom detta riskerar att kapa huvudlinan ovanför tafsen.

Två typer av övertafsar med tillhörande flöte, dessa fiskas oftast och enligt mig bäst, under ytan.

Här ovan är två typer av flöte med uptrace som jag använder. Den ena övertafsen har flötet apterat på sig, och då med en stoppknut som gör att jag justera djupt som jag vill ha flötet på. Detta kan vara vettigt om man fiskar på ett ställe där det finns platser som är både djupa och väldigt grunda att välja på. Det är inget problem om det är djupt, men om det är grunt justerar jag så att flötet sänks under ytan och inte ligger på densamma. Detta för att undvika att ytström och eventuell vind tar flötet. Den andra riggningen har till skillnad från den andra varianten övertafsen under flötet och flötet är fixerat. Denna rigg har nackdelen att det inte går att justera flötet om det skulle behövas. En annan skillnad på dessa riggar är att den övre har ett enkelt trevägslekande där fjäderringen fäst vid kroktafsen och i den undre i linan till sänket. Övertafsen på understa bilden har ett justerbart flöte samt att istället för ett vanligt trevägslekande så är kopplingen till kroktafsen konstruerad som en helikopterrig med fördelen att betesfisken kan röra sig mycket mer. För nappindikation så kör jag med nappalarm och en vanlig hanger/swinger. Jag använder inte de klassiska hangersen som saluförs för gäddmete. Det är dem som man fäster på en bankstick baktill och som gör att man kan fiska med öppen bygel. Jag har aldrig märkt att gäddorna spottar när de går mot baitrunnern på rullen. De snarare boltar (krokar sig själv mot tyngden av tacklet) fast på denna typ av riggning.

Kroktafsarna är vanliga gäddtafsar som jag själv tillverkar. Det finns en uppsjö av vajer, coated, non coated, 7 strands till 47 (finns antagligen hur många strands som helst.) med mera, med mera. Men jag menar att gäddan sällan är tafsskygg i de vatten jag fiskar så jag komplicerar inte det så mycket utan kör på vanlig Drennan 7 strand wire i olika dragstyrka. Den krokstorlek jag oftast använder är 6 eller 4. Helst krokar som inte är så tunntrådiga och kemvässade, detta då jag upplevt att de böjs lättare och då de inte går att vässa om de har blivit trubbiga.

En basic gäddtafs med två krokar. För tips på hur man gör sådana själv så finns det en uppsjö av videos att se på Youtube. Det finns olika tekniker och som alla är lika bra, men vissa gillar en metod mer än andra, så prova er fram.

Vårgädda 12100 gram.

Skaplig fisk tagen på flötmete från båt.

Gäddfiske

Tja!

Fiskeabstinensen drev mig och mina två vapendragare ut i blasket igår. Vi hade tidigare under veckan dryftat möjligheten att få till ett pass. Då jag fiskade gädda förra helgen men med dåligt resultat, läs en liten snipa, så var i alla fall jag taggad. Det har blåst och varit allmänt stormigt och blött den senaste tiden så i enlighet med de olika väderinstituten så verkade lördag och söndag att möjliggöra för lite fiske.

Sagt och gjort. Vi bokar in söndagen. Vädret är vinterlikt på morgonkvisten. Minusgrader, lugnt och med lite snöfall. Inte de hetaste förhållandena men ändå...

Vi åker till en plats där jag tidigare fångat stor fisk och som jag gillar då det inte fiskas mycket där av andra samt att man kan sitta skyddad från vind. Redan innan vi får i grejorna, för dagen kör vi med metad mört, så ser jag hur det spritter småfisk i ytan. Ett trevligt tecken då detta brukar indikera att rovfisken jagar. Jag väljer att fiska med bottenmete medan M kör med flötmete. Jag ser plötsligt en plog med tillhörande svallvågor i närheten av mitt bete. Inte långt efter så tjuter larmet. Ett bra "take", jag går lugnt dit och låter fisken få lite tid att hantera den tämligen stora betesfisken. Jag sätter in en krokning och känner att det är lite tyngd på fisken i andra änden av linan. Efter en trevlig batalj så får vi upp fisken på land. Fisken ser skaplig ut och vi spekulerar lite om dess storlek i kilo. Inte en tia men en bra fisk enas vi om. Väl vägd lyder den korrekta vikten 8,4 kilo. Fisken hade en välfylld buk men över ryggen och ner över stjärten var den lite tunn. En trevlig fisk helt enkelt. Dagen och vädret utvecklades sedermera dessvärre inte till det positiva. Vädret blev blötare med äckligt inträngande duggregn slash blötsnö om vartannat. Det blev kallt och blöt och fisket var inte bra. Ingen som helst aktivitet förekom efter min fångst. Vi bytte även plats men även där dött. Men så är det under denna tid på året, fisket kan vara och är ofta segt men fiskarna är inte sällan i bra kondition.

Jaja, vilket som så kom vi ut på lite fiske och abstinensen minskade lite i alla fall. Snart ska jag ut på fler gädd- och borrebravader!

Tjipp och hej!

Isabella Lövin - fiskarnas moder Teresa?

http://www.aftonbladet.se/debatt/article17700451.ab

Intressant läsning...

Abborrfiske - Malmö kanal och ån

Hola!

Har fiskat en del den senaste tiden. Mest har det varit i jakt på en eller ett par större borrar. Fisket har varit bottenmete med betesfisk eller jigg. För någon vecka sedan fick jag ett gäng fina abborrar och fick blodad tand.

Fisket den senaste tiden har dock varit lite upp och ner. Jag har fått några fina fiskar i runt kilot plus/minus något hekto men inga riktiga toppfirrar. Var ute i Lödde i helgen med Brännis och Artur och avverkade ett trögt och blåsigt pass efter åns fiskar. Artur tappade tyvärr en fin fisk precis innan håvning annars kom det bara upp en borre som jag fångade på en gammal klassisk Berkley-jigg. Jag lyckades även med det tvivelaktiga nöjet att peta upp en skrubba. Denna firre högg över en bottenmetad mört. Första gången detta händer mig, jag har dock fått skrubba på udda ställen och beten förut när jag fiskat efter borre.

Jag kommer att fortsätta min jakt efter borrarna och gäddorna så förhoppningsvis kommer det lite upplyftande rapporter här snart!

Ett litet tips på vägen. Brännis (http://www.brannis.com/produkter.html) som bekant tillverkar sina egna dippor har en dipp som luktar tonfisk. Ös ner dina favoritjiggar i en tättförslutande påse tillsammans med dippen och låt dem gona sig där ett tag. Denna typ av boostning av beten kan ibland vara det lilla som skillnaden mellan blankpass och att man får upp nån firre.

Var även och fiskade abborre i Malmö kanal, nöp en trevlig fisk i svängen vid Polishuset. Denna plats och ner mot Slussen har levererat stora fiskar för mig genom åren. Kul att se att det fortfarande finns skapliga borrar i systemet trots köttfisket som försiggår där.

Abborrefiske med bonus i form av fin gädda!

Tjenare!

 Var ute och fiskade abborre i veckan. Jag och Brännis hade tidigare i veckan avlagt ett misslyckat färnapass vilket ledde till att vi diskuterade vilket fiske som skulle bli vårt nästa projekt. Då hösten kommit så dryftade vi abborre och gädda. Valet av fiske föll på det förstnämnda.

Brännis lyckades hitta lite betesfisk och införskaffade även mask inför fisket.

Vi träffades vid kvart i åtta på morgonen för att kunna fiska en heldag efter förhoppningsvis stor fisk. Riggande och iordningställande av fiskeplats gick snabbt och vi hade nu ett litet trevligt basecamp inför dagens bravader.

Fisket började trevande. Den första halvtimmen - timmen hände det inte mycket. Efter som vi inte hade mycket betesfisk och jag ville fiska med två spö så satte jag på mask på mitt andra spö då jag skulle lägga ut det. Masken verkade vara aptitretande då det relativt snabbt kom ett par fina bugningar i quivertippen på spöt. Krokar och fast fisk. En fin abborre på uppskattningsvis halvkilot glider in i håven och det känns som att dagen kanske blir bra. Jag fortsätter att fiska med mask och får ett gäng fiskar i vikter mellan 5-8 hg. De verkar stå väldigt koncentrerat då jag fick mycket hugg och Brännis som fiskade bara någon meter från min plats inte hade någon vidare aktivitet. Helt plötsligt krokar jag i en större fisk, betydligt tyngre än de tidigare fiskarna. Den kommer i tryggt förvar relativt snabbt och jag ser i håven att den är över 1 kilo. Vägning och mätning proklamerar att den väger 1460 gram och är 46 cm lång. En riktigt trevlig höstborre. Inte långt därefter krokar jag en till fin fisk, denna vägde 1400 gram prick. Nu var det full rulle på våra spön. Brännis tar någon fisk i 5-8 hg sizen och jag får ytterligare ett bra hugg. Denna fisk ser större ut än de två andra. Vägning och mätning. Jodå, större är den. 1540 gram fördelat på 47 centimeter. Fan vilken trevlig tur det är!

Sedan dör fisket av. Vi sitter och småsnackar när herr Brännström krokar på ett rejält hugg på betesfiskspöt. Ja jäklar vad det drar i väg. Feederspöt är böjt som en pilbåge och bromsen låter riktigt härligt på rullen. Om detta är en borre så är det fanimej världsrekord säger jag till B. Efter en segdragen fight så skönjar jag huvudet på fisken och ser att det är en gädda. Lite stökande och bökande så kommer den in mot stranden. Vår håv som vi har till borrarna ser lite löjlig ut när vi ska håva gäddan. Jag bestämmer mig för att vi får plocka den med gälgreppet. Upp kommer denna gröna banan. Det är en lång gädda. Vi har ingen vettig matta till gädda så min lilla småfiskmatta får tillsammans med vågsäck agera som avkrokningsmatta. Vi mäter fisken som är 118 cm lång samt får vikten till 12080 gram. Vilken bonus!

Sedermera händer inte särskilt mycket men vi avslutar dagens fiske på eftermiddagen extremt nöjda.

Over and out!

Okuma Tavertine review

Hejsan!

Tänkte dela med mig lite av mina erfarenheter av en så kallad "budgetrulle" från Okuma. Jag vet att detta är lite som att svära i kyrkan, speciellt i karpfiskekretsar, men men.

Utöver mina Shimano-rullar som är de som får tjäna mig vid karp- och gäddfisket så har jag också några Okuma-rullar med baitrunner-funktion. Två av dessa är Okuma Tavertine.

http://www.fishing-mart.eu/sklep/en/travertine-baitfeeder-a19-p241-k3783.html

Jag kom över dessa billigt, ja de är ju rätt billiga från början, men jag fick dem billigare än riktpriset (har för mig att jag betalade cirka 400:-/st). Köpet var mest tänkt som reserv-, alternativt lånerullar om och när jag fiskar gädda eller karp med någon som inte har utrustning för detta. Men jag har faktiskt kommit på mig själv med att tycka dessa rullar är grymt bra i förhållande till priset.

Broms - Liksom de flesta Okuma-rullar så är detta verkligen deras starka sida. De är mjuka och ryckfria. Ett bra register för att reglera bromsverkan med har de också. Enda lilla minuset är att baitrunner-bromsen kan hänga upp sig om man lämnar rullarna med denna broms i botten en längre stund. Med längre stund menar jag ofiskad i månader. Men detta har även hänt på mina Shimano-rullar och jag tror detta är ett vanligt problem. Antar att det är bromsskivorna som pressas ihop och kilar fast mot varandra. Så ett tips lossa bromsarna på alla rullar, oavsett märke, när du inte fiskar med dem!

Linuppläggning - Absolut inget att anmärka på. Har bara metat med dessa rullar så jag har ingen aning om linupplägget om man skulle spinnfiska med dem.

Gång - Initialt mjuk och fin gång som blir lite sämre efter ett tag. Precis som de flesta rullar i lägre prisklasser. Dock är det inte så att den blir trögvevad eller har en massa missljud, den känns helt enkelt bara lite mer använd. Eftersom jag bara metar med rullen så är det ju bara vid drill av fisk och när man spänner upp linan som man vevar och då stör inte gången.

Kvalitetskänsla - I förhållande till priset - kanon! Men den går inte att jämföra med mina Shimano-rullar, men då kostar dessa också några gånger så mycket. Har fångat karp på 9,7 samt gädda på nästan tio med dessa rullar och det har de klarat galant. Har även lånat ut dem när jag varit ute och jiggat torsk och de verkar ha fungerat bra då.

Sammanfattningsvis - Om man bara kör enklare mete efter karp, gädda, brax med mera och inte behöver utsätta rullen för några större prov så är den helt klart ett bra köp. De har fungerat bättre än de dyrare Okuma Cassien som jag också har. Nu finns det andra modeller i denna prisklass från Okuma och jag skulle tro att dessa håller måttet om man inte begär allt för mycket av dem. Om inget annat så duger dessa rullar bra till ismete och ligger bra i pris för detta om man ska ha ett sett.

/T

Fiskenyheter!

Under de senaste, i alla fall två åren, har det på många av de fiskar som fångats i Hanöbukten varit konstiga sår och skador. Detta har undersökts och nu ska dessutom HaV lägga fram en rapport om åtgärder och förslag på dessa. Jag kommer följa detta med spänning!

I slutet av oktober förväntas rapporten komma regeringen till dels. Hoppas att de förslag på åtgärder som sakkunnig personal lägger fram tas i beaktande.

Regeringen har i övrigt beslutat att lägga 38 miljoner kronor på nya fiskeredskap. Ups, tänker man direkt. Men det verkar som att tanken bakom förslaget är god. De redskap som ska köpas in ska vara modernare och selektivare än de redskap som redan finns. Detta är ju bra, då kan man hoppas att "oönskad" fisk kan slippa åka hiss upp på en fiskeskuta för att sedermera dumpas i havet igen och med skador som gör att den lika gärna hade kunnat malas till djurfoder. Annars funderar jag på konsumentmakt. Är det inte genom denna makt som man, i enlighet med liberal marknadsteori, vill komma åt denna typ av utmaningar? Det vill säga att konsumentföreningar med flera ställer krav på, att om vi ska köpa fisk av er, så måste den vara fångad med redskap och på ett sätt som värnar bestånden. Har regeringen börjat med subventioner? Konstigt att en så pass liten (i antalet involverade personer) sektor kan få bidrag till något som ju borde ha tvingats fram genom just denna konsumentmakt. Eller så funkar kanske inte konsumentmakten fungerar - bara en tanke.


http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.2040853-38-miljoner-till-nya-fiskeredskap,

Sportfiskeföreningar kanske skulle kunna intressera sig för denna artikel:

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/kavlinge/kavlingeans-strander-rensas/

Ytterligare lite positiva nyheter för oss som gillar fiske, hav, sjöar och de liv som lever i och runt dessa:

http://www.sydsvenskan.se/sverige/kostsam-jakt-pa-dodliga-spoknat/

/T

Plattfisk - sundet

Tja!

Var ute med Vandia idag för lite fiske efter plattisar. Vädret var kanon och den första tiden spenderades på pigg- och slätvarfisket. Det kom upp några varar, men tyvärr hade jag inte själv lyckan att få en av dem. Grymt roligt och intressant fiske. Kommer definitivt att köra detta mer.

Senare under turen förflyttade vi oss söderut från Lappen för att se om det fanns lite skrubbor och rödspättor hemma. Strömmen var svag och drifterna därav långsamma. Blev som brukligt en del sandskäddor och någon rödspätta, men inga bjässar.

Trots att jag gärna hade önskat lite bättre fiske så var det en go dag på havet!

/T

Abborrmete

... som blev till färnamete som blev en laxbonus!

Fisket har den senaste tiden i vanlig ordning inte varit lika intensivt som jag önskat. Förra helgen spenderades i Östra dammen, där jag deltog i ÖDCC. En riktigt seg tillställning. Fyra karpar kom upp allt som allt i tävlingen och med tanke på att det var 36 spön som fiskade så var resultatet skralt. Men det brukar vara så på karptävlingar.

Denna helg hade jag istället siktet inställt på Rönne å och dess abborrar som är riktigt fina. Igår fixades tångräkor och förhoppningarna var höga. Jag och A åkte dit och kände att vädret var på topp. Väl framme insåg vi att vinden låg rakt på oss där vi tänkt att fiska, men i brist på alternativ så fick vi bita i det sura äpplet och sätta oss där för att nöta, och nöta blev det. Det var sinnessjukt segt fiske. A drog en borre på cirka halvkilot och han norpade även en skrubba. Sedan hände det inte särskilt mycket mer. Efter lite överläggningar om vad vi skulle göra så kom vi på en briljant idé. Vi skulle åka till Donken ta varsin sunkburgare och sedan se om vi kunde få någon färna i Smedjeån. Vi körde de dryga 25 minuterna och kom fram till denna lilla och pittoreska å.

Ganska snabbt hade jag hittat lite färna som tog bröd från ytan som jag började fiska på. Detta resulterade omgående i en liten rackare som inte kan ha vägt över kilot ens. Jag vandrade nedströms och lobbade ut lite brädbitar på utvalda ställen och här och var gick det upp fisk och tog brödet. När jag närmade mig en fin liten pool som jag tyckte såg het ut la jag ut mitt bröd och brödbiten började precis sjunka när en finare fisk kom upp och tog brödet. En trevlig sommarfisk på dryga 1,5 kilo fick stifta närmare bekantskap med min håv.

Jag gick bort och satte mig hos A som under tiden jag hade gjort min lilla raid ner längs ån hade pillat upp sin livs första färna. Grattis A!

Vi satt och snackade om att vi skulle gå nerför ån och sätta oss vid ett ställe där båda kunde sitta. Jag sa att vi kunde sitta där jag hade fått min senaste färna och se om vi kunde mäska in några fiskar. Sagt och gjort. Vi tog våra prylar och vandrade iväg. Jag riggade om mina prylar till ett lätt paternoster-tackel med endast några blyhagel som vikt, strömmen var lugn och fin där och jag hoppades på att denna presentation skulle te sig förförisk för eventuella firrar i poolen. Det dröjde inte länge för en lätt darrning i toppen indikerade att det var något på gång. Mycket riktigt. Darrningen följdes av en resolut bugning av toppen och jag svarade med ett mothugg. Fast fisk! Ja, jävlar vad det drog iväg. Jag tänkte genast att det var en färna av bättre kaliber. Helt plötsligt gör fisken ett hopp en halv meter rakt upp och jag blev lite chockad. Jag har aldrig varit med om att färnor beter sig på detta vis. De brukar mest gå tungt med eller mot strömmen och söka sig mot olika snags och saker de kan gömma sig vid alternativ ta till hjälp för att nöta av linan mot. Denna fisk betedde sig inte alls som en färna. den var runt i ytan och var väldigt pigg. Jag fick snart en skymt av fisken och säger till A att det är en fin öring och att jag nog behövde  lite hjälp med håvningen. Det tog ett bra tag innan jag fick in fisken mot håven den första gången, men den var inte redo än. Då tyckte jag även att den såg lite skum ut. Speciellt stjärtfenan. Efter några vände mot håven och lite stök ledde så småningom till att fisken var slut och kunde håvas tryggt. Väl i håven såg jag att anledningen till att den såg skum ut var att det var en lax. Måhända en liten, men väl en lax.

Glad i hågen över denna underliga bifångst, alla fall vid färnafiske, så kände jag att den tröga starten med Rönneborrarna hade kompenserats. När jag summerade dagen så var denna en av de mer underhållande fiskedagarna detta år. A och jag kom även fram till att Smedjeån nog får ha några besök till våren då vi ska se om vi kan få några fina lekfärnor. Vem vet man kanske kan dra på en tio + lax också och då kommer det nog bli mer än åka av på feederspöt;)!

Den lilla glada laxen

Klart slut!

Laxfiske stoppas

Hallå!

Lite sent men bättre det än aldrig...

I Sydsvenskan och i Svenskan kan man läsa om en rolig nyhet och en både rolig och glädjande sådan...

Nyheten i Sydsvenskan http://www.sydsvenskan.se/sverige/testikelbitande-fisk-fangad-i-oresund/ kan väl mer ses som en kuriositet, det lär nog inte bli ett livskraftigt bestånd av dessa nötternas fiende. Eller vad tror ni?

Angående den andra nyheten, i Svenska Dagbladet, http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stoppar-fiske-av-vild-lax_8359546.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20130813 , så skulle man kunna säga med ett leende; äntligen! Våra dioxindrypande salmonider gör nog sig bättre som rom- respektive mjölkebehållare än som varmrökt pålägg på förrättstoasten.

/T

Färnafiske 

Jag hade tänkt att delge lite tips på färnafiskeri och metoder till detta.

Först vill jag poängtera att jag inte anser mig vara någon expert, ej heller att mina tips passar alla och överallt.

Enligt mig är det mycket viktigt att studera ett vatten innan man fiskar färna. De erfarenheter som jag har är att de gillar alla möjliga typer av vatten men att det varierar en del under året. Dock finns det som alltid undantag som bekräftar regeln.

Tider

Riktigt tidigt vårfiske efter färna bedriver jag gärna i lugnare stryk eller i rena bakvatten. Detta är den tråkigaste formen att fiska efter dem, tycker jag. Oftast glest mellan huggen och vädret brukar man ju inte heller njuta av om man är frusen som jag. Men, och detta är viktigt, de är ofta i riktigt bra kondition. Jag har tyvärr inte lyckats fullt ut på detta tidiga vårfiske men jag har fått en del fiskar och de är som sagt i bra kondition.

April-Maj, den hetaste perioden för stor färna. Det gäller att pricka rätt tid i maj, leken kan gå fort.

Sen vår/försommar, typ juni - kul fiske, men ofta utlekt fisk. De är inte sällan förhållandevis lätta att få upp till ytan då de stiger och tar bröd. Jag har i år (2013) fått två fina fiskar under denna period på 2440 respektive 2680 gram. Dessa fiskar var lite "halvt" utlekta alternativt att de gått upp efter leken. Jag tror inte att alla fiskar leker samtidigt och jag tror även att de leker i omgångar vilket gör att jag tycker det kan vara värt att fiska efter dem även om merparten av fisken lekt och är tunna.

Sommar- och höstfisket är ofta skönt och man kan få ett bra mängdfiske, jag brukar dock inte hitta de riktiga topparna denna tid på året.

Vinterfisket, i England är detta den period som anses som en av de bästa på stor fisk. Vet inte om vi kan jämföra oss här i landet då klimatet brukar vara barskare. Men milda vintrar borde vara hyfsat jämförbara. Jag ska allt prova om och när tillfälle ges, det är bara att hoppas på att de förbannade snö- och isvintrarna håller sig borta.

Sent på kvällen är ofta riktigt bra för större fisk.

Metoder

Bottenmete - Jag brukar köra två typer av bottenmete när jag fiskar färna. Detta är beroende på tid på året, vattnets/platsens utseende och till viss del vilket bete jag använder. Den första tacklingen jag använder är ett klassiskt paternoster, omvänt eller inte det beror på hur jag vill presentera betet.

Ett paternoster-tackel i detta fall försett med en feeder. (Bild lånad av metetorget.com)

Den andra upptacklingen har ett varierande utseende men principen är att sänkena ska vara så lätta att bete och riggen studsar eller rullar med strömmen. Beten som jag kör till denna upptackling är burkskinka (så kallad Spam eller olika medisterkorvar), bröd (då studsar tacklet mer, snarare än rullar), räka om strömmen är stark nog.

Variant två på upptackling för färna. Tacklet rullar/studsar längs botten. Funkar uppenbarligen för barb också;) Lekandet som syns på bilden har inte jag på min upptackling men kan ju vara fiffigt om man snabbt vill ha på ett päronbly eller liknande och slippa byta hela tacklet.

(Bild lånad av www.gofishing.co.uk )

När jag tacklar upp den första varianten av bottenmete så kan jag välja om jag vill fiska med feeder eller inte. Betena jag använder är i princip samma som jag använder vid den andra upptacklingen men jag använder sällan korv/skinka vid detta fiske då jag inte tror att denna tackling presenterar detta bete på ett bra sätt.

Flötmete - När jag använder flöte efter färna så är det i huvudsak med någon typ av avonflöte som jag fiskar. Ibland vill inte fisken gå upp och ta beten på ytan men man ser att de stiger men vänder precis under, då har detta varit en metod som skördat framgångar. Detta speciellt på platser som inte lämpar sig särskilt väl för bottenmete. Exempelvis där det är riktigt mycket skit på botten och där det är lätt att fastna med sänken. När jag fiskar på detta sätt så gör jag ofta som så att jag kastar/skjuter ut beten (typ maggots, bitar av räka, majskorn etc) som får driva med strömmen neråt. Sedan droppar jag i flötet och samtidigt som det driftar neråt så skickar jag ut en liten skur av beten runt flötet och krokbetet. Huggen är nästan alltid riktigt tydliga och flötet dras ner snabbt under ytan. Men det gäller att vara snabb i mothugget ändå då färnan ibland spottar snabbt. Därför är linkontroll A och O. Inga linbågar som gör att flötet draggar, vilket medför att betet inte uppför sig onaturligt och vilket även försvårar mothugget, får förekomma.

Flytbröd - Den enligt mig roligaste metoden! Simpelt och spännande. En krok och brödbit är det som behövs. Jag alternerar mellan en krok i storlek 6-4 och inte sällan utan snarare oftare ganska stora krokar i storlek 2-1. De stora krokarna har fördelen att man får bättre krokning och jag har inte märkt av att fisken skulle skygga direkt. Som kroktafs brukar jag använda nylon- eller fluocarbonlina med diametern cirka 0.30, upplever inte heller att detta påverkar fisken i avseendet att de skyggar och det är skönt att ha lite att sätta emot när de rusar mot närmsta samling rötter på botten.

Mäskning...

...Bedriver jag för det mesta sparsamt när jag fiskar färna. Dock har jag märkt att man kan få igång dem rätt bra och skapa en konkurrenssituation om man loosefeedar med olika beten i anslutning till en bättre ansamling av fiskar. Ofta är det så att när man fiskar färna och fångat en eller ett par på en plats så dör fisket ut, antagligen för att man skrämmer bort övrig fisk. Vid platser som är tajta och där man fiskar med precision i små bakvatten eller mellan buskar som hänger över vattnet etc är det ibland en fördel att mäska. Detta gör jag för att hålla kvar fisken. Då de arbetat upp en konkurrenssituation om maten (se ovan) så upplever jag det som om de inte bekymrar sig alltför mycket om att deras polare åker jojo upp och ner i vattnet. Denna typ av strategi/taktik använder jag dock bara när det är hyfsat varmt i vattnet för att inte riskera att jag mäskar fisken mätt. När det är kallt i vattnet mäskar jag endast med ströbrödsmäsk med tillsatta smaksättningar, detta för att skapa doftstråk som lockar i fisken. Sedan loosefeedar jag ut ett fåtal beten i närheten av mitt tackel om jag märker att aktiviteten är god, annars väntar jag på att de ska finna mitt bete. Jag kan rekommendera Brännis ostdip, monstercrab spray eller dip (oavsett tillverkare) och andra smaker som luktar mycket, för att skapa bra doftstråk (under fiske när det är kallt i vattnet).

Beten

Färnor verkar käka allt. De beten jag använder mest är räka, ost, bröd, korv/skinka och ibland maggots. Jag har även tillverkat ostpasta som jag ska använda och utvärdera på turerna under den kallare delen av året. Annars får folk dessa fiskar på allt ifrån jigg/drag/spinnare till frukter av olika slag. En allätare helt enkelt. Det känns som att det är svårt att fiska med för stort bete efter färna. De har stora munnar och verkar få in hur mycket som helst i dessa och i sina bukar. Jag har många gånger fått fisk som spytt upp bröd, räkor och annat som jag loosefeedat ut på mina fiskeplatser. Man kanske skulle kunna kalla färnor för fiskvärldens labradorer - så länge det finns något som verkar ätbart så äter jag. Dock händer det givetvis att även dessa simmande soptunnor är tröga och svåra att få att äta, men det är då som vissa av de småtrixen som jag beskrivit ovan kan vara bra att ha (flötmetet är ett lysande exempel, då detta gett mig fisk som varken stigit på bröd eller tagit på bottenmete). Sedermera kan fisket vara segt runt leken, men det är ju inget unikt för färnan.

Jaja, hoppas ni fick ut något av denna lilla artikel. Som sagt jag är ingen expert utan detta är vad jag har upptäckt och funnit framgångsrikt, jag kommer säkert att revidera mycket av det jag sagt och beskrivit när jag skaffat mig ytterligare erfarenheter!

Over and out!

Multefiske

Hallå!

Det är nu 5 år sedan jag fiskade multe för första gången. Det året fiskade jag dem intensivt och lyckades norpa ett par. Sedan dess har jag inte kommit mig för att göra något allvarligare försök. Men i år har jag fått upp suget mer och mer, så jag och en polare bestämde oss för att ta ett pass ihop.

Vi åkte iväg tidigt på morgonen för att vara redo när morgonens första ljus spred sig över platsen vi valt för fisket. Vi mäskade lite med bröd och langade ut våra bottenmete med samma agn som mäsket bestod av. Ganska omgående fick vi kontakt i form av försiktiga pill som via linan fortplantade sig till spötopparna. Till saken hör att vädret inte var det bästa tänkbara för multe. Det var blåsigt, allmänt kyligt och jobbigt. Så den snabba responsen på mäskningen var glädjande. Vinden gjorde det även lite trixigt att kunna få en bra nappindikation. Trots nappen bytte vi plats då vinden tilltog än mer. Nu hade vi vinden i ryggen och det var betydligt lättare att se huggen. Jag brände rätt omgående en bra hugg. Det är lätt att bli het på gröten och multen verkar ofta behöva lite tid innan man kan kroka den.

En tid senare var det min compadre som fick napp. Den lyckades han kroka och det blev en bra fajt. Dock vann fisken, lite retligt, då den lyckades skava av linan mot något i vattnet. Surt! Men vi fortsatte i gott mod. Vi hade aktivitet och det nappade lite till och från men ingen lyckades vi kroka. Sedermera började även aktiviteten avta och vi, men främst min kompis som tappat fisk, började misströsta. Surt att åka hem och registrera en bomtur när vi faktiskt drillat fisk. Då, precis innan den tid som vi hade satt upp som sluttid för fisket så fick el compadre ett napp, han nitar och fast fisk. Drillen är hård och fisken tillåts inte att ta någon lina. Dessutom fiskar den lycklige drillaren med centerpin vilket adderade lite tjusning till beskådandet av fajten. Efter ett väl utfört arbete lyckas slutligen fisken att guidas mot håven i vilken jag håller. En lugn håvning av undertecknad och fisken är i hamn, både bokstavligt och bildligt talat!

Trots risigt väder med jobbiga förhållanden kan vi summera en trevlig och i mina ögon godkänd tur. Fisken vägdes in på dryga 1,7 och var således ingen gigant bland våra svenska multar, men en multe är en multe och multen bör bli respekterad för just det den är, en multe;)

Jag bifogar en liten bild på fisken och fångstmannen med centerpinen;

Jag kommer alldeles säkert bege mig ut på nya eskapader efter denna "havskarp" snart igen. En lurig, svårflörtad och stark fisk. Den har egentligen allt som en bra sportfisk bör ha. Tills dess och innan jag förhoppningsvis kan redovisa ytterligare lyckade expeditioner;

Over and out!

Fiske i Blekinge

Howdy!

Nu har jag varit ute och fiskat karp, denna gång i Blekinge. Fisket var sådär, antalsmässigt bra men jag hade hoppats på bättre toppfiskar. Nu är det ju så att man är skadad av att det kommit upp så stora toppfiskar i sjön och att där simmar så pass mycket fisk över tretton att jag har satt det som mål att fånga en över tretton där. Egentligen så hade jag ansett att fisket varit super om det inte är för att sjön är exceptionellt produktiv av stor fisk.

Under mina mina tre heldagars fiske där så fångade jag någonstans mellan 15-20 karpar. De minsta låg på cirka fem kilo medan toppfisken vägdes in på 11580 gram. Denna fisk var jag mycket nöjd med då jag fångade den på ytan. En doggy-hundmatsbit apterad med baitband på en liten kordakrok storlek 10 var framgångsreceptet.

Semester, lite fiske och en ny syndikatsjö

Hallå!

Den senaste månaden har det varit semester i Frankrike och annat som kommit mellan mig och mitt fiske. Men jag har ändå kunnat få till något sutarpass i en ny sjö som jag har stiftat bekantskap med.

En fiskepolare och jag drog iväg till denna sjö i slutet av juni för att meta lite sutare. Han var/är medlem i den klubb som hade detta vatten som sitt klubbvatten. Nu var det dock så att det inte var många av den gamla klanen som var kvar och som ville ta på sig vattnets fortlevnad. Vi snackade lite löst om att vi skulle försöka att ta tag i det. Mer och mer växte tanken på att detta vatten var intressant. Det finns stora karpar i sjön och det hade för några år sedan tagits karp på över tio kilo i pölen. Beslutet blev sonika att vi skulle försöka fixa till så att arrendet fortlevde och att vi fick in lite pålitligt och duktigt folk till sjön.

Jag tog kontakt med tre polare som jag trodde skulle vara intresserade, det var dom:)

Efter lite meckande så fick vi ihop ett lagom antal personer som, i detta fall 9 personer, vilket gjorde att vi fick tillgång till vattnet till ett bra pris.

Jag har än så länge bara gjort några korta flötmetepass efter sutare i sjön. Beståndet av denna coola art är bra och det finns nog en och annan bra bit som simmar där. Även finare gädda har fångats där så det känns spännande inför framtiden.

Förra helgen beslutade en av oss, Chrille, för att ta en weekend session vid sjön för att se hur karpfisket var. Han mäskade upp en plats med krossade boilies och trigga pellets och började sitt fiske. Inte mycket hände de första dagarna. Jag var nere vid sjön på kvällarna och metade sutare och såg att det var god aktivitet av både karp och sutare på Chrilles mäskade plats. Men någon fisk ville inte komma upp för en titt på världen ovan vatten.

På lördagen ringer det dock i min telefon och det är Chrille som glatt berättar att första karpen i sjön är landad för hans del. Jag hinner att fråga om vikt och även jag blir positivt överraskad när jag får höra om den. - 12,2 säger han och jag känner hur gåshuden sprider sig på mina armar. FAN vad härligt. Utsagorna om grov karp verkade att stämma, vi kanske är ett bra vatten på spåren, hann jag tänka innan jag i min iver klädde på mig skor och hastade till bilen för att köra och fota den glade fångstmannen. Väl framme kan jag inte vänta på att Chrille ska få upp fisken ur retain slingen. Jag ser direkt att fisken är lång, den hade med lätthet kunnat väga ett par pannor till. Antagligen är det en relativt gammal fisk, den har stort huvud och är slank i kroppen. En riktigt cool fisk i mitt tycke. Vi drar av lite bilder innan fisken majestätiskt får simma vidare.

Chrilles första fisk från sjön, en spegel 12,2 kilo. Bra premiär!

Chrilles framgångsrecept på dessa fiskar som det inte fiskats så mycket på innan och som kanske har glömt av hur karpkäk smakar var mäskning med trigga pellets, krossade boilies och som krokbete boilie och plastmajs. I mäsket hade han givetvis även Brännis (http://www.brannis.com/produkter.html)olika dippor. I detta fall har jag för mig att det var banan och ananas.

I helgen kommer jag att lägga någon natt i sjön för att se om det är fler karpar som behagar öppna sin mun för våra beten!

Over and out!

Fiskat lite färna...

Halloj,

Har varit ute och fiskat färna några pass på sistone. Jag misssade förleksfisket då jag av någon anledning tyckte att jag skulle prova vimma då...

Men jag kände ändå att det kunde vara läge att pilla upp någon fin färna. Alla leker inte samt att eftersom det gått en tid sedan leken så borde vissa ha hunnit äta upp sig.

Jag körde ett pass i slutet av maj som jag redan skrivit om här och där jag fick ett nytt trevligt PB.

Jag bestämde mig för att ta en tur efter jobbet för att se om fiskarna hade börjat komma i kondition igen. Styrde kosan mot en plats som jag tycker är trevlig, både natur- och fiskemässigt. Om inget annat kan man ju njuta av naturen om man inte får någon fisk. På nämnda plats har jag tidigare sett kungsfiskare, som måste vara Sveriges vackraste fågel, men även hört hjort och rådjur språka lite med varandra samt hört grisarnas nöffande.Nåväl, min strategi för dagen var att mäska in så mycket fisk som möjligt. Jag brukar inte mäska mycket när jag fiskar färna, men jag var lat och orkade inte röra mig mellan platserna, så det fick bära eller brista.

Började med att ösa ut upphackade räkor och korvbitar, sköt även ut lite bröd för att se om några fiskar steg. Det var lite halvloj aktivitet och några brödbitar försvann ner i färnornas magar. Men det kändes ändå inte som läge att stalka med flytbröd. Jag lade ut mitt bottenmete med räka, givetvis var mina krokbeten boostade med Brännis ostdip (hett till färna, http://www.brannis.com/brannis.html), på platsen och kanske omgående krokar jag en fin fisk som jag tyvärr tappar. Kommer inte exakt ihåg ordningen men, efter ett tag fick jag en riktigt bredryggad och hårdkämpande färna. När jag håvar den så spyr den dessutom ut en del tuggade räkor, vilket visar på att den ätit glatt. Denna fisk visade sig vid vägning både ha ätit mycket och vara i bra kondition i övrigt, en sommarfärna på 2680 gram var ett faktum! SJUKT glad! Detta är nog en av de fiskar som jag uppskattar mest genom tiderna, denna i konkurrens med min gädda på 15,1 kg och min första multe.

Jag fick sammanlagt fyra vettiga färnor på detta pass och en riktigt liten färna på max 2 hg. Just den lilla fisken var roligt då det visar att rekryteringen verkar funka, haha. Att mäska upp en plats på en strategiskt bra plats när man fiskar färna är något jag rekommenderar. Mäska med partiklar som majs eller liknande och exempelvis räkor etc. Detta blir mer som loose feeding snarare än regelrätt mäskning. Jag undviker ströbrödsmäsk och sådant då det bara kommer in massa irriterande mört på platsen då, och har man otur något ännu värre såsom brax;) Jag har upptäckt att man då kan ha ett riktigt intensivt fiske och trissa färnorna till en regelrätt feedingfrenzy. Den fisketur som jag genomförde senast fiskade jag aktivt i cirka 2,5 timme och jag tycker att resultatet var riktigt br. Jag tror inte att jag hade haft detta fiske utan loose feedingen, samt att toppvikten troligen varit lägre då den fisken säkert käkat åtskilliga gram av min delikatesser. Ibland dör aktiviteten av direkt efter att man fått en fisk, men om man bara väntar och lägger ut lite käk till, så verkar det som om de ganska snabbt kommer in på platsen igen.

Jaja, det finns väl hundratals teorier och lika många strategier och åsikter runt detta, men jag vet att detta är en sak som jag har haft framgång med och som jag har som ett val i min arsenal av färnatrix.

Jag bjuder på en liten bild på mitt nya färnaPB:

Ha det!

Senaste tidens fiske

Jaha, jag kan redan nu konstatera att jag var för sen och hade för mycket annat inbokat för att kunna komma iväg på färnafiske innan de lekte. Kan även summera en misslyckad satsning på vimma.

Vi början med vimman. Jag åkte upp till Gävletrakten i jakt på vimma. Väl framme kom jag att tänka på att jag nog borde bokat kort till Dalälven, men så är det när inte huvudet hänger med:) Vilket som, detta ledde till att jag tänke om och jag beslutade mig för att prova Testeboån. Här kommer dessutom det svenska rekordet ifrån.

Sagt och gjort. Jag började mitt fiske och jag märkte omgående att det var lite aktivitet i vattnet. Började med att fånga en gärs av alla arter. Sedan blev det nån bralle och nån hane. Testeboån är, som jag uppfattat det, väldigt beroende av stigningar och vi kan konstatera att jag inte träffade en sådan. Så satsningen blev inte mer än en satsning och fiskarna i mina drömmar uteblev.

Istället fick jag rapporter om bra väder hemma i Skåne och att färnan var på G. Typiskt. Lagom till detta så kunde jag inte komma iväg på något fiske helgen efter detta. Så då återstod denna helg. Givetvis hörde jag då att färnan börjat leka. Men jag tänkte att jag gör ett försök ändå. Jag åkte iväg efter jobbet på fredagkvällen med förväntningarna lågt inställda. Jag tänkte att det nog skulle bli trögt, och det blev det. Min förhoppning vilken jag även lade upp strategin efter var att det fanns någon olekt fisk som var sugen på käk, alternativt fiske på utlekt fisk. Jag har tidigare haft hyfsat actionfiske på utlekt fisk, antar att de är lite hungriga efter lekbestyren. Men det blev inget actionfiske.

Jag sökte mig till en plats som jag vet är bra och håller stor fisk. Jag tänkte att jag skulle fiska i små luckor i växtligheten. Jag började att köra ett vanligt bottenmete, med räka alternerat med bröd. Ganska omgående får jag ett fint hugg. Krokar och känner bra tyngd i spöt som följs av en rusning. Jag lyckas dock inte stoppa fisken innan den lyckas snagga sig runt en gren i vattnet. Jag ger fisken lina för att se om den simmar loss själv, med resultatet att färnan väljer att säga hejdå. Surt! Tänkte direkt; har jag bränt min chans nu? Är eventuell annan fisk bortskrämd? Jag övergår till plan B. Jag börjar skjuta ut brödbitar doppade i Brännis ostdip och följer dessa med blicken nerströms. Där ser jag att brödet attackeras av småmört, men helt plötslit bara exploderar dessa åt alla håll och en stor fisk välver sig i ytan och slurpar i sig brödet. Jag langar ut mer bröd, samtidigt som jag smyger till en bättre position för att få ut min krokförsedda brödbit i rätt vinkel mot fisken. Den slukar beslutsamt brödbit efter brödbit. Jag lobbar ut mitt agn, som fått en lite dutt av ostdippen och jag följer spänt dess väg mot fisken. Smack, fisken tar den utan tveckan och jag krokar. En fin fight ger fisken mig och jag kan lite upphetsad håva den. Den har bra längd och ser olekt ut. Jag mäter och väger, och tycker den ser lite tunn ut baköver bukfenorna till analen. Mycket riktigt, den väger "bara" 2440 gram, den skulle med lätthet kunnat pressa ner våg än mer med buken sprängfylld av rom. Nöjd över mitt nya PB, men ändå lite nedstämd över att den enbart var 60 gram från "regg" så blir jag uppfylld av hopp inför fortsättningen av fisket. Det visar sig dock att denna fisk blev den enda under turen, men jag är nöjd ändå.



Synd att jag var själv då jag gärna hade velat ha en bättre bild på mitt nya PB. Färna 2440 gram, längd 59 cm.

 Nya tag senare i sommar, då hoppas jag på en fisk i sommarkondis, uppäten och fin!

Röglebraxar!

Tja,

Tänkte bara dela med mig av lite erfarenheter jag har av fisket efter brax i Rögle dammar.

Förut fiskade jag oftas med quiverspö och paternoster-tackel, agnat med majs eller maggots. Men det är ofta väldigt trögt fiske i dammarna och det kan vara RIKTIGT drygt att stirra på en topp en hel dag om man inte får mer än ett hugg, eller rent av inget. (nu finns det vissa ortodoxa personer som tycker att man är lat och klen men det kan jag ta:))

Istället har jag likt många andra gått över till boltfiske. Fisket efter brax med denna metod är helt enkelt en nedskalad variant av karpfiske. Själv använder jag Drennan avon-quiver-spö laddade med shimano baitrunner rullar i storleken 2500, detta för att braxen, som enligt mig är en tam fighter ska komma till sin rätt.

Tacklet som jag använder är som sagt ett karptackel, jag väljer att köra med inline-sänke och kort kroktafs (max 10 cm). Jag anser att kort kroktafs är överlägsen till brax. I Rögle dammar kör jag med plastmajs, detta då kräftorna annars käkar upp betet. Det är viktigt att balansera riggen, plastmajsen flyter och det kan behövas lite bly på kroktafsen, ett litet blyhagel brukar räcka. Det finns en hel del olika smaksatta plastmajs i handeln, det är bara att välja den man tror på och testa sig fram.

När jag fiskar i Rögle mäskar jag sällan mycket, jag brukar istället ha en stickmix på tafsen. Det verkar som att en riktigt stinkande mix är het, då jag fått bra resultat på det, men även andra jag känner. En mix jag kan rekommendera är Starbaits stinky stick mix. Mitt råd är även, till skillnad från andra ställen jag fiskat brax på, att inte mäska för mycket. Därav fiskar jag med stickmixen.

Riggen jag använder ser ut så här;

Resultatet av ett framgångsrikt fiske i Rögle kan vara mycket glädjande, får du en brax så kan du nästan vara säker på att den är stor och inte sällan riktigt stor. Det har till och med blivit så att en fisk på 5 kilo inte anses som en särskilt stor fisk i dammarna, något som är lite skevt enligt mig. I min värld är en brax över 4 kilo ALLTID stor.

Här är några av mina finare braxnar jag tagit i Rögle:

Var inte rädd för att prova att dippa dina beten i olika dippor, de smaker som jag har haft bra fiske på, både i form av mäsk och som dipp till betena (även smak på betena) är monster crab och jordgubb. Så fruktiga och stinkisar har gått bra för mig.

Ut och fiska!

Inget dåligt PB!

http://www.sydsvenskan.se/varlden/tysk-fiskare-fangade-jattetorsk/

Hell ya!

En första maj-tur

Hej! Var ute en sväng idag. Elin, Lina och en hund var medresenärer och fiskepolare. Fisket fick faktiskt inte fullt fokus idag, utan det sköna vädret och grillning tog sin beskärda del av tiden i besittning. Lite sporadiskt kastande efter en blänkare gjordes. Grillning av spanska korvar var desto roligare under den första halvan av turen. Men när sedan kvällningen nalkades och Elin fått en liten firre så kändes det genast lite hetare. Jag satte på en trotjänare, en hederlig wiggler. Dessa är grymma om man vill ha lite distans på kasten när vinden ligger mot en. Draget hann inte mer än landa förrän jag kände en stöt i spöt. En hårdare stöt och ett resolut mothugg och fast fisk var ett faktum. En odramatisk drill och en liten halvblänkare kom upp, med tobis i truten. Ett trevligt slappfiske med fångad fisk och framförallt en god pic-nic. Ibland behöver det inte vara de stora satsningarna som ska till för att det ska vara trevligt vid vattnet. Over and out!

Fler initiativ likt detta hade önskats...

Inleder med en länk till en glädjande nyhet,

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16654765.ab

Man kan önska att detta blir vanligare. Att inte använda den resurs och de möjligheter som vi har i Sverige i form av fisk och möjligheten till sportfiske på ett bättre sätt är tämligen absurt.

Såg ett gammalt avsnitt av "Visst nappar det" från 80- möjligen tidigt 90-tal där de beskrev sportfisketurism och vad det genererade i pengar. Redan då var kilopriset på en sportfiskefångad lax eller öring rejält mycket högre än den yrkesfångade. I den beräkningen togs det med allt det som sportfiskare lägger pengar på i och runt de vatten och orter som de befinner sig vid.

Enligt Sportfiskarna så är just sportfisket en av de största fritidssysselsättningarna vi har i landet. Denna förtjusande sysselsättning omsätter årligen 2 miljarder kronor. Detta är betydligt mer än yrkesfisket. Sen kan man diskutera opartiskheten i denna källa men jag personligen tror att detta är nära sanningen.

http://www.sportfiskarna.se/Omsportfiskarna/OmSportfiskarna/tabid/300/Default.aspx

Nu är jag inte någon militant motståndare mot fiske på ett yrkesmässigt sätt. Fisk är för det mesta ett bra livsmedel och det är dessutom gott. Men jag ställer mig exempelvis frågande till hur det storskalig trålfisket bedrivs och hur man kan försvara, dess belagda negativa miljöpåverkan.

Intressant är det att det fortfarande, år 2013, måste lyftas och pekas på att vi kan sköta våra vatten på ett bättre, mer ekonomiskt och ekologiskt sätt.

Over and out!

Våren verkar koppla greppet...

Jaha, våren är här då.

Hittade en rolig (nåja inte för den drabbade men) artikel i Sydsvenskan här om dagen;

http://www.sydsvenskan.se/varlden/baver-bet-ihjal-fiskare/

Jag har ofta, när jag är ute och fiskar och jagar, tänkt på vad jag skulle göra om jag stöter på en grinig  björn, varg eller skadeskjutet vildsvin. Men en bäver har aldrig fallit in under kategorin "djur som man kanske borde passa sig för om de blir sura på en". Man får konstatera att det är maximal otur att bli biten av en bäver på ett sätt som leder till döden.

Trillade även över en tänkvärd text i Aftonbladet;

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/sannalundell/article16628572.a

Ja, va fan har hänt. Detta diskuteras varje år och jag vet att det görs diverse insatser med skapandet av nya våtmarker som kan ta hand om kväve från böndernas åkrar etcetera. Men det behövs mer. Istället har vi en nöjd Eskil Erlandsson som slår sig för bröstet med vår förträffliga förvaltning av en av de största fiskeresurserna vi har, Östersjölaxen.

Nåväl. Detta får skötas via röstsedeln nästa år. Men frågorna måste upp på agendan, och de lyfts ju faktiskt, så det känns betryggande.

Till helgen blir det nog färna igen. Hoppas på bättre size denna gång.

Våren är här!

Färnapremiär

Nu har den inträffat, årets färnapremiär. Även årets första, enligt mig, vårdag kom idag.

Jag och Brännis tog en tur norrut i Skåne för att se om vi kunde lura upp någon fin firre. Morgonen var kylig och det var is på bilens rutor. När jag mötte Brännis i Gårdstånga var det dock betydligt varmare, skönt.

Efter en tripp på cirkus en timme var vi framme. Fiskekort samt fika inhandlades. Nu var vi redo. Betena för dagen var egenhändigt gjord cheese-paste och inhandlad medwurst. Även bröd införskaffades för att finnas till hands om förstauppställningen inte levererade.

Riggning och iordninggörande av fiskeplatserna genomfördes och så fick jag äntligen kasta ut mitt, för året, första färnamete! Tiden förflöt och det hände ingenting, ja förutom att jag såg väldigt mycket tranor som sträckte norrut samt glador som kretsade över åkrar och ängar - vårtecken även detta.

Mitt fiske bedrev jag i ett bakvatten, men efter en tid av frustration så bestämde jag mig för att något måste göras. Jag bytte helt sonika plats. Nu fiskade jag istället i en strömkant. Medwursten som jag använde som bete dippades i Brännis ostdip (http://www.brannis.com/produkter.html). Detta visade sig vara en hyfsat god strategi. Platsbytet och betesvalet resulterade nämligen i ett hugg efter en tid. Efter ett distinkt mothugg så satt årets första färna där. Direkt kändes det som en fin fisk, men den mattades snabbt och tyngden fanns inte där. Jag håvade snart en fisk i bra kondis men utan längd (47 cm - hade gärna kunnat vara 10 cm längre), 1480 gram har jag för mig att den vägdes in på, detta är trots allt mindre viktigt då jag glädjer mig över årets (faktiskt) fisk.

Nu när det fortfarande är väldigt kallt i vattnet så kan jag starkt rekommendera riktigt "stinkande" beten. Jag tycker mig även ha märkt att fisken vill ha rejäla munsbitar. Korvar som luktar en del, såsom olika medister och medwurstar funkar bra - kan tänka mig att de flesta lite kryddiga korvar innehållandes lök funkar.

Nu fick jag ju inte fisk på min cheese-paste men jag tänkte ändå lägga ut mitt recept på den då jag har grym tilltro till den.

300 gram riven cheddar
60 gram Castello Danablu eller annan blåmögelost
60 gram Castello Marquis
Mixat bröd för att binda ihop pastan, detta få man testas sig fram på
Samt för att, om man vill, få pastan smidigare lite smör eller margarin

Gör så här:

Blanda ostarna, det är enklast med händerna. Knåda ihop dem som en deg. Tillsätt den mängd mixat bröd som du anser vara nödvändigt - pastan ska hålla ihop. Om man vill lite smör som knådas in i härligheten.

Så enkelt är det!

Over and out!

Hajhoj!

Fy... Våren kom av sig.

Jag trodde i höstas att jag vid det här datumet redan hade avverkat ett antal pass i ån efter gädda, men så blev icke fallet. Brist på såväl betesfisk som motivation (på grunda av vädret) har gjort att det inte blivit något fiske att tala om.

I helgen kom jag dock ut. Jag och Brännis gjorde ett desperat försök att fånga lite borre i Lödde. Det blåste mer eller mindre storm och det var ett par minusgrader, perfekt jiggväder - eller? Det var inte mycket fiske som kunde bedrivas. Jag fick is i ringarna hela tiden och det var mer eller mindre lönlöst att fortsätta. Brännis lyckades dock hiva upp en liten öring på sitt bottenmete.

Tänkte bara nämna att ovan nämnda man, Brännis, startat ett företag. Kolla hans hemsida för lite mer info.

http://www.brannis.com/index.html

Istället för fiske har jag spenderat en del av mina helger med att kolla youtube-klipp. Martin Bowler har gett mig en del inspiration.

Jag länkar till två trevliga klipp så att, om ni läst detta, får lite lön för mödan:)

http://www.youtube.com/watch?v=Tuoe00tYrSY

http://www.youtube.com/watch?v=beq3LQLrRXs

Snart ÄR det vår och då är det färna och borre som fokus kommer att ligga på.

Hell ya!