Vimmafiske Dalälven och Testeboån

Tjenare!

Har varit på en roadtrip med fiske i fokus. Jag och Brännis begav oss norrut dagarna innan påsk, med siktet inställt på första stoppet utanför Örebro, Dyltaån. Där hade vi för avsikt att komma i kontakt med den lite underliga och svåråtkomliga fisken faren. Att den var just svåråtkomlig fick vi bittert erfara, vi fick nämligen ingen faren och vi märkte inte heller av att den fanns i närheten.

Därav fattades, över ett par öl, beslutet att vi skulle dra vidare till Dalälven för att se om älvens stora exemplar av vimma och i viss mån björknor, mörtar och andra arter var uppe. Öringsfisket var bra så vi, som ville meta, hänvisades till andra platser än de vi verkligen ville fiska på. Dock visade det sig att vimmorna hade stigit men de som var uppe i älven hade inte den storlek som vi sökte efter. De flesta fiskar låg runt 5-8 hekto, alltså minst tvåhundra gram för lite då det var reggan som hägrade för mig. Efter någon dags fiske i zon A tänkte vi att vi skulle söka efter vimmorna längre ner i älven med förhoppning om att möta större fiskar på deras vandring upp till lekplatserna. Vi fiskade i zon B och C och även där pillade vi upp många vimmor men i samma storlek som de vi träffade på upp i zon A.

Förflyttning skedde därmed igen. Nu tog vi sikte på Gävle. I denna stad finns det nämligen två åar som är potenta i vimmasammanhang, Testebo- och Gavleån. Vi åker runt och rekar när vi träffar på en gammal bekant till Brännis, Thomas. Han berättar att han fått en fin fisk och att det är bättre medelvikt i ån än där vi varit tidigare. Jag och mister Burnis beslutar oss för att inhandla kort och testa ån som bland annat har det svenska rekordet på vimma på sitt samvete.

Vädret är skönt och det känns hett med den info vi fått och med de förhållande som klimatet erbjöd. Vi fiskar på en trevlig plats, metoden är bottenmete med mask och/eller räka som vi dippar i antingen Brännis dip smak mask, eller liquid pellet. Men ingen vimma behagar visa sig. Då kommer Thomas och snackar lite och berättar att han har bra aktivitet på sin plats längre uppströms. Jag beslutar mig för att flytta uppåt och fiska vid honom. Han ger mig, mycket vänligt, tillåtelse att fisk i samma område som honom och detta skulle visa sig vara lyckosamt för mig. Efter ett par mindre vimmor landade på min nya plats får jag ett bra hugg med en hårt bottenstökande fisk i andra änden av linan. När jag äntligen håvat fisken så mäter jag den, och då jag fått berättat för mig att en fisk runt 43 cm är en bra fisk så ökar min puls när jag ser att måttbandet vid min hastiga mätning indikerar på en längd däromkring. Jag ropar till mig Thomas och frågar om han kan assistera mig vid vägningen vilket han gentilt också gör. Vågen visar utan krusiduller den ganska osannolika vikten 1000 gram prick, vi bara skrattar och Thomas gratulerar mig till reggan. Kul! En ny reggart och dessutom tagen på en av Brännis dips nya smaker, mask. Betet var en cocktail av räka och mask. Gott var det :)

Vimma, 1000 gram, 43,5 cm lång

Ingen mer vimma det passet och jag kunde somna på kvällen med en go känsla. Dagen efter bestämde vi att vi kanske skulle se om vi kunde finna några mörtar och björknor i finare storlek. Vi åkte till en å som vi fått tips om och vi fiskade denna med gott självförtroende. Dock hittade vi inga monstermörtar i ån, om jag inte minns fel så var den största mörten jag fångade där 560 gram. Efter detta besök i ån åkte vi till Dalälven och fiskade på Hunsen där det ofta finns stora björknor. Inte heller här hittade vi de riktigt stora exemplaren utan toppade med fisk på cirka 6 hg.

Vi kom senare under vår resa till att återvända till ån där jag fick min reggvimma. Vädret var omöjligt mycket bättre nu än gången innan, och detta behövdes då vi hade haft ett gäng riktigt kalla nätter att ta oss igenom med som lägst fem minusgrader och då är det inte skönt att sova utsatt för naturens element. Aktiviteten var bra och det var en hel del fisk som verkade stiga i ån. Jag tappade omgående en fin vimma som skulle kunna ha varit i paritet med min reggfisk, jag fick se den när den var någon meter ifrån mig men jag är inte direkt så rutinerad vimmafiskare att jag kan avgöra storleken på fisken så enkelt men den såg rätt lång ut och fajtades bra. Sedan hände det inte mycket, men jag lyckades dock få upp en fisk som jag inte sett många gånger, nämligen en stäm. En ganska stor sådan faktiskt, den vägde in på 200 gram. Det kan låta pyttigt och det är det men det är å andra sidan en väldigt liten fiskart och reggvikten är, om jag inte missminner mig, på 250 gram.

Mitt lilla stämPB

 Längre fram mot kvällen så blev det än mer aktivitet. Brännis som satt på en annan plats fångade en del vimma och två andra fiskare som vi känner som satt längre ner i ån hade ett grymt mängdfiske med cirka fyrtio vimmor på sitt track record. Men av någon anledning så hade jag ingen fisk hos mig förutom lite små gärsar och abborrar som drog i mina beten. Jag tröttnade och tacklade om till flötmete och tänkte att jag kanske får bättre resultat om jag trottar lite i strömmen. Det var riktigt kul fiske och jag fångade två fina idar som om de inte varit utlekta hade varit och sniffat på reggvikten, jag lyckade även att få vimma på flötmetet, något jag tyckte var ashäftigt. Detta kanske är något jag vid framtida besök och beroende på vattenföringen ska testa igen

För att summera fisketrippen så får jag säga att mitt första riktiga försök på vimma och fiske i Dalälven och Gävleåarna gav mig massor av nya kunskaper och roliga minnen och erfarenheter. Jag kommer definitiv fiska denna fina fisk, vimma, igen. Den är en för sin vikt, en otrolig fighter och den är även i mitt tycke en vacker fisk. Att det dessutom i fisket i Dalälven finns så mycket roliga arter som kan kliva på gör inte fisket mindre intressant. Utöver braxnar, vimmor, mörtar, idar och björknor så fick jag även tre harrar och två havsöringar under Dalälvsfisket, varav den en öringen var cirka 75 cm lång. Jag vill nästan likna fisket i älven med det fisket jag haft i Gullmarn i avseendet att man inte riktigt kan vara säker på vad det är som behagar att gapa över ditt bete.

Detta var en liten resumé av min och Brännis fisketrip, hoppas att det var något ni fann läsvärt :)

Tjipp och hej!

/Tobbe

Fredagens fiske - färnafiske

Hallå!

Nu har kabel till kameran hittats så att bilderna på från turen kan laddas över till datorn. Jag och polaren hade egentligen planerat in ett sarvpass men vädret för den aktuella platsen var inte überhett, så därför bestämde vi oss helt sonika att söka oss dit där väderprognoserna var bättre. I detta fall innebar det att vi fick fiska färna istället. Inget fel på det men jag tycker väl själv att färnafisket är hetare lite senare på säsongen.

Vi började vår odyssé och fiskade av lite olika platser men utan resultat. Jag föreslår att vi ska åka till en plats som jag gillar starkt och där jag vet att det kommit upp fina färnor förr. Det är även en plats som jag har fångat fisk med bra medelvikt på. Det har dock aldrig varit ett mängdfiske där för mig utan få men fina fiskar. Vi börjar på en trevlig plats där båda kan sitta, men här händer det inte mycket, lite nafs från mört och annat smått är det som sker. Jag tar mitt pick och pack och beger mig en bit bort till ett ställe där jag fångat fina fiskar förut. Inget händer här heller men det känns hetare desto längre dagen lider.

Efter ett tag kommer även polaren dit och sätter sig. När kvällen närmar sig så börjar det nappa i grejorna. Jag får några mörtar och någon sarv och även två slempellar men ingen färna. När kamraten väl omstrukturerat sitt fiske och börjat bottenmeta bredvid mig så sker det något. Han får relativt omgående napp på sin räka-majs-cocktail. Ett rejält hugg och direkt säger jag till honom att det är en finare färna han krokat fast i. Fajten blir lite utdragen men den är lugn och kontrollerad. Då det är ett potentiellt PB för polaren så är han noga med att  inget ska gå åt skogen. Snart har jag lyckats få håvgarnet runt fisken och jag ser en lång färna med ett stort huvud i håven. Jag säger att jag tror det kan vara en reggfärna. Vi meckar med måttband och vägsäck och väger fisken. Men nej, den når inte över 2,5-strecket. Fan, den ser ju så bra ut. Efter lite studier av firren kan vi konstatera att den faktiskt är rätt tunn över rygg och buk baktill. Så jädra surt, den hade med lätthet varit en regga i normala fall. Vi får vikten till 2320 gram och ett nytt PB för Artur är ett faktum. För att vara hans andra vettiga färna så är det dessutom i min värld ett väldigt fint PB. Efter denna fisk så packar vi ganska omgående ihop grejorna för att bege oss hem. En go tur med en fin fisk.

Jag avslutar denna lilla rapport med ett par foton på färnan och Arturs nya PB. Grattis!!

Ha det!

Abborrfiske torsdag 10/4

Hallåja!

Har varit ute på ännu mer abborrjakt. Torsdagen vigdes till en av våra abborråar här i Skåne. Fisket påbörjades redan tidigt på morgonen och det kändes som om vädret var okej efter några dagars pissväder innan. Prognoserna lovade högrtycksbetonat väder med ett ökande lufttryck och svaga till måttliga vindar, med andra ord behagligt fiskeväder. Morgonen förflöt men inget hände, hade något darr på feedertopparna av betesfiskens oroliga simmande men inget behagade suga in dem.

Morgonen gick och det blev ingen fisk. Mitt på dagen åktes det hem efter att jag plurrat lite i ett dyngigt kärrliknande område vid ån... Härligt!

Var tillbaka vid fiskeplatsen vid fyrasnåret och jag började med att lägga ut mina betesfiskar på en plats som producerat fin fisk tidigare. Nästan direkt indikerade det på att det fanns fisk i området. Men inget nappade, jag började bli smått irriterad över fiskens tröghet. En stund senare bugar mitt ena spös topp till och jag kan äntligen kroka dagens första fisk... En gädda, och dessutom en patetiskt liten sådan, fan! Lägger ut på nytt och aktiviteten på platsen är god. Snart uppför sig toppen konstigt igen och jag gör ett mothugg, det känns som jag krokar i tomma intet. Vevar in och ser då att på betesfisken sitter det en padda som krampaktigt klamrar sig fast runt den lilla mört som jag har som bete. Han trodde väl att det var en paddhona och föll pladask för hennes skönhet, han missade dock att det var en fisk som dessutom var fasttjudrad vid en krok. Så hans raggningsförsök kan klassificeras som misslyckat. Som tur var hade det lilla krypet inte fått kroken i sig utan bara fått lite lina runt ett ben, men jag lyckades trassla loss honom och släppa honom i ån igen. Det händer märkliga ting på fiske...

Fortsätter mitt fiske och just som jag sitter och tjatar i telefon om morgondagens fiske med min polare så får jag ett klockrent abborrnapp. Krokar och skriker samtidigt i telefonen; - nä kan inte prata! och slänger därefter iväg telefonen och börjar drillen. Fisken känns bra men fajten är tämligen odramatisk. Det tar inte lång tid innan den är i håven och jag ser att det är en fin fisk. Plockar fram vägningsattiraljer och måttband. Konstaterar att fisken väger 1680 gram och är 46,5 centimeter lång. Min fiskekamrat tror att det är samma fisk som han fångade vid vår tur veckan innan då måtten var de samma och det bara skilde tio gram i vikt. Vi bränner av lite foton och jag känner mig helnöjd! Fy fan vad skönt att få borrereggan !!!

Mitt nya PB på borre och en nöjd fiskare :)

Jag fiskade även dagen efter med polaren som jag slängde luren i örat på, han lyckades då att få ett nytt PB på färna, 2320 gram vägde den. Det var en fisk som var lång och hade ett stort huvud som skulle kunnat väga betydligt mer. Men min kompis var lika glad för det.  Bilder på denna fisk och en utförligare story kommer kanske senare, men eftersom det inte kan hittas någon sladd för överförning av bilder från kameran till datorn så får detta vänta till ett senare tillfälle!

Men så länge, ha det så bra!

/Tobbe

Abborrmete igen..

Idag var det ett kortpass på morgonen efter abborre som gällde. Kom fram till platsen men vädret kändes inte hett. Dimmigt och regnskurar, inte borreväder om man säger så.

Men jag var ändock försiktigt optimistisk.  Riggade snabbt mina spön och lade ut mina bottenmetade mörtar. Inte mycket aktivitet, något enstaka stirr på mörtarna. Dryga timmen innan jag skulle avsluta fisket för viktigare sysslor,  som om det finns, så kom första hugget.  En bra fisk, men jag märker snabbt att det inte är en abborre. En öring är det som fattat tycke för betet,  jag tappade den dock precis innan håven. Skitsamma det är inte dem jag är ute efter. Lägger ut igen. Hugg direkt.  En till öring. En segdragen fight utspelar sig och jag blir stressad så jag tycker att den tar värdefull abborrtid i anspråk.  Lyckas efter lite om och men hålla den. En fisk i trekilosklassen, en trevlig öring längs kusten men inte i mitt borrefiske. Den blir även turens enda fisk,  men jag ska snart ut igen.

Kom igen nu fiskegudar, välsigna mig med en välskapt borre på låt säga 1700 gram och jag är nöjd. Tron är stark och jag ska ha en regga på borren snart ;)

Ha det!

Abborrfiske

Tjena, tjena!

Efter gäddjakten och leken som gäddorna är i eller snart kommer att vara i så har jag börjat fokusera på abborrarna istället.

Har varit ute på tre riktiga pass och jag kommer att köra hårt ett tag framöver nu. Mitt fiske har bedrivits i åar runt i Skåne. Det har inte varit några aktionfyllda pass direkt utan de har snarare varit ganska sega. Två fiskar har kommit upp, men ingen av dem har räckt till regg. Nu senast fick jag en firre som var uppe på dryga 1500 gram. Egentligen har jag inte mycket att tillägga mer än att jag kommer att fortsätta min satsning med förhoppning om resultat, det vill säga en fisk över 1,6. Har varit nära ett par gånger nu och det kommer väl i sinom tid.

Får väl fresta med en bild på den senaste borren jag fick. Den skulle haft lite mer buk så hade den nog kunnat pressa vågen över strecket :)

Framöver kommer det även bli en tur till Dalälven, Testebo- och Gavleån för att se om det finns några fina vimmor som behagar nappa samt ett försök på den lilla lustiga fisken faren. Men innan dess hoppas jag kunna avverka några lyckade pass efter borre så att jag knäcker reggan!

Hej då!